jag vet att jag döljer en sanningen att väntan inte leder någon stans



visst finns de dagar som jag kan vara snäll, och låtsas som förut.
men det finns oxå dagar som de kan göra ont att se dig ramla här omkring.
det fanns en kärlek men den har brunnit ut, du fick förstor del av mitt liv jag kunde inte andas tillslut.
du säger att du minns & att de känns som igår, men de var förlänge sen för att ens komma ihåg.
jag trodde jag va kvar, jag har nog börjat på nytt de vet jag när jag ser dig.
var har du tagit vägen? det är min tur att låta allt va, det är min tur att må bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0